Torsdag. Igen. Helt fantastiskt att det hela tiden är torsdag! Veckorna går så fort så jag hinner inte ens tänka. Vart tar tiden vägen? Och hur kommer det sig att tiden faktiskt går fortare ju äldre man blir? Är det någon som har funnit svaret på det? Tiden går fortare när man längtar efter något, för då tar man inte vara på dagen utan tänker hela tiden på det som ligger någongång i framtiden. Jag har tillbringat mycket tid av det som gått på det här året till att längta. LÄNGTA. Längta. Säger man det ordet många gånger låter det jättekonstigt. Längta.
Så man kanske borde sluta upp, se att just idag är en underbar dag, den kommer aldrig tillbaka och bara njuta av att man får vara här, just idag. Oj, vad djupa vi blev idag. Måste vara för att det är torsdag. För att lätta upp kommer här några bilder som jag glömt att ladda upp;

Humor på en söndag.

Kusinen knäcker en rolig kommentar: "Jag försöker trycka in täcket i mitt örngott!" På bilden letar hon efter sockar i påslakanet efter tvätt.

Färgat håret på Cissi har vi gjort också.
Cause I can´t stop loving you. No I won´t stop loving you. Why should I?
Lyssna på detta; Phil Collins - You´ll be in my heart
Att leva i nuet är väl en av de viktigaste och svåraste sakerna vi kan lära oss. Tänks så skönt att kunna släppa det som varit eller sluta oroa oss för det som kanske kommer att hända.
SvaraRaderaJag som oroar mig jämt går mer på linjen...tänk om jag inte oroar mig i förväg, då kanske jag inte får oroa mig ALLS! Hemska tanke ;)