"You were never supposed to be
Just somebody in the past
Somebody I used to see
Just another day like any other
Nothing in the sky said run for cover
Just another reason, never thought it would end this way"

"When you told me I was a star in the sky
I believed every word
And you seemed so sincere
It was perfectly clear
Cause forever was all I heard
And every little kiss
From your tender lips
Couldn´t been a lie
I fell hard over head
Without a safety net
And I don´t understand this goodbye
I was the only one who fell in love
There never really was the two of us
And maybe my all was just not good enough"

Lyssna på detta; Jordin Sparks - Battlefield (hel skiva)

Nu blev det nyss torsdag. Det innebär att jag nu kan säga "imorgon kommer min kusin hem" LYCKA. Wihooow.

Pirret i magen. Väntar på svar. Telefonen plingar till och hjärtat nästan stannar. Man kisar lite försiktigt mot skärmen..
"TELIA. Ditt kort är snart tomt. Var vänlig fyll på för att kunna fortsätta ringa och skicka sms".

Jahapp. Spännande.

Jag har skapat en playlist på spotify med bara pojkbandslåtar. 3 timmar av smäktande ballader och poppiga uptempo-låtar. Lyssna och njut.

http://open.spotify.com/user/yourti/playlist/6K7WOTgFdxtTQj64EbnZOA

Jag har alltid varit svag för pojkbanden. Det började när jag var ungefär 12, och det har fortfarande inte gått över. Nu vill jag inte längre gifta mig med någon av dom, men musiken slår fortfarande an på någon slags nerv i min hjärna. Det behövs bara dom första tonerna för att nerven ska börja rycka och jag tycker att det är bra. Jag har blivit hånad för mitt pojkbandstyckande (helst när det gäller Hanson, vilket vi återkommer till) fått höra att det är musikindustrin som har tvingat mig att tycka om den här musiken och att jag är lurad. Jag har hört allt. Men jag skiter faktiskt i det. För musiken gör mig glad. Och då helst när det gäller Hanson. Taylor Hanson var min första kärlek. Det var så enkelt att vara kär i honom, han fanns alltid där, han sjöng alltid för mig när jag ville, och han gjorde mig aldrig något ont. Jag hade hela mitt rum tapetserat med affischer på Hanson. Väggarna, taket, garderoberna, skrivbordet. Dom fanns där för mig när jag var glad, arg, ledsen eller besviken. Dom svek aldrig.

Jag väntade i 8 år innan jag fick se Hanson live. Stockholm, fryshuset, april 2005. Jag och min vän hade kommit överens om att vi ju faktiskt inte var 12 år längre, så vi skulle vara lugna och inte skrika. När vi sitter i kön innan konserten är det någon som säger "nu är Hanson här bakom och lastar av sina instrument", så vi gick lugnt och sansade dit och ställde oss och tittade. Isaac och Zac gick fram och tillbaka några gånger och vi stod och snackade skit och var lyckliga över att äntligen få se dom.
Sedan kommer Taylor Hanson, min första kärlek, ut genom dörren. Det var inte jag, det var min kropp som reagerade. Jag skrev rakt ut, som att någon hade trampat mig på foten. Där var han, på riktigt! Det var en sådan upplevelse, så min kropp reagerade med ett hysteriskt 12-års skrik. Min kompis hyschade mig och sa "men Nina, vi skulle ju inte skrika!"


Och konserten sen, var alldeles, alldeles underbar.
Filmat med min kamera, så ljudet är kass.

Jag älskar Hanson. Håna mig allt ni vill. Det skiter jag i.

Man ska inte äta hårdbröd i sängen.

I natt sov jag hos en tjejkompis, det blev så sent så jag tänkte att jag kunde lika gärna gå hem i morse när hon gick på jobbet. På väg hem, med gårdagens smink, oborstade tänder och håret på ända, mötte jag två killar som tittade på mig som att dom tänkte "hur fan lyckades hon med det på en måndag". Som att jag på en tisdagsmorgon helt oskyldigt på väg hem från en kompis egentligen skulle ha gjort en walk of shame. Som oftast sker på söndagar, när man går genom stan klockan sju på morgonen med högklackeskorna i handen. Eller i vinterskor utan strumpor för att man inte hittade dom.

Skickade sms - men fick inget svar.

Idag är min lediga dag. Har ringt sjukgymnasten och fått en tid på torsdag. Önskar att det skulle vara lite sol så att man kunde sitta på balkongen och läsa, men det är så grått, så grått. Trist. Så det blir nog en ledig dag i sängen.

Man hinner tänka väldigt mycket när man åker buss i flera timmar.

Den här helgen har vi bland annat diskuterat relationer, öppna förhållanden, virtuella världar, fårsex och viagra. De båda sista ämnerna blev till följd av frågor på TP. Mamma fick frågan "Hur lång tid tar det för viagra att verka" och när hon satt och funderade på vad hon skulle svara så säger Per "ja men det vet ju vi.." följt av skratt. När vi sedan fick veta att det rätta svaret är 1 timme, så säger mamma "men va fan då har man ju hunnit somna" Haha :D
Fårsexet var egentligen bara en felsägning som blev rolig. Felsägningar eller att man säger två ord efter varandra som tillsammans blir väldigt konstigt kan bli väldigt roligt.

Min lilla lillebror har blivit ganska stor. Och blond. Och två tänder har han fått också. Söt.

Skicka sms eller inte?

Jag skulle vilja bli rockstjärna. Fan vad coolt att stå och blicka ut över hundratusentals människor som är där bara för att se just dig och sjunger med i dina låtar. Mm.

Lyssna på detta; Mariah Carey - Obsessed

Ramsele.

Igår kväll vann jag på TP. För första gången. Jag har alltså blivit så jävla smart. Det känns bra.

Efter 3½ timmes bilresa är jag alltså hemma i Ramsele. Det regnar här också. Vissa vägar är till och med översvämmade, så nog har det regnat tillräckligt alltid. Men det där med tillräckligt vet jag inte om det är något som naturen går efter. Verkar inte så. Idag har jag varit som en liten bäbis, ätit, sovit, ätit, sovit. Det är så skönt att vara hemma och bara ta det lugnt och inte behöva tänka på någonting om man inte vill. Det är kul att träffa alla småsyskon och få krama dom lite.

Jag har även fått min dator servad och städad, vilket tydligen behövdes. Ska man veta sånt?

Lyssna på detta; Jordin Sparks - Freeze

Du höll mitt hjärta i din hand. Klämmde åt lite ibland. Sedan placerade du mitt hjärta under din fot och vägde din vikt mot det .. ska jag trampa eller inte trampa.... sedan en helt vanlig torsdag bestämde du dig för att inte bara trampa på mitt hjärta utan tog även upp det, kastade upp det i luften, tog ett basebollträ och slog till så hårt du bara kunde. Så att det söndertrampade hjärtat försvann.

Sjukskriven?

Ja. Sjukskriven på 50% i 2½ vecka, två askar med Ipren och remiss till sjukgymnast. Efter ETT år som frisör. "Välkommen till frisöryrket" sa mina kollegor imorse när jag kom till jobbet. Tack så mycket.

Min mamma skriver en blogg som handlar om möten, möten som hon eller andra har haft haft med andra människor. http://kvistlena.wordpress.com/ Man möter en väldig massa människor på en dag. Min dag idag till exempel. Först och främst mina kollegor, som nästan varje dag är mitt första möte med andra människor. Kollega nr 1 är nästan alltid en solstråle, hur man kan ha sån energi som henne är helt otroligt. Oavsett vilket humör man var på när man gick ut från lägenheten på morgonen så blir man glad när man ser henne. Alltid leende och alltid positiv. Ett sådant möte är ett väldigt bra möte att starta dagen med. Om jag har fullbokat med klippningar på en dag blir det 8 olika möten med 8 olika människor. Alla med olika erfarenheter, berättelser, åsikter och inställning. Vissa väldigt intressanta möten och vissa vill man glömma så fort dom är över.

Idag kom det en kvinna in och köpte ett silverschampoo, och presenterade sig som min granne. Jag har aldrig sett henne (eller jo det har jag säkert, men inte lagt märke till henne), men hon kände igen mig och vi pratade i ungefär 5 minuter om hur det var i huset och så vidare. Jag har tydligen en jättetrevlig granne, så det var ett bra möte. Sedan hade jag ju ett möte med en doktor idag också. En söt, ung och kvinnlig doktor som klämde och kände och vände och vred. Jag blir alltid alldeles nervös och jättesjuk när jag sitter i väntrummet på ett sjukhus eller vårdcentral. Plötsligt får jag ont på alla möjliga ställen och mår lite illa. Men detta visade sig också bli ett bra möte, för det kändes som att hon verkligen lyssnade på mig (INTE vanligt hos doktorer) och verkligen ville hjälpa mig.

Min sista kund idag var hemma på semester, hon jobbar annars i Oslo och hon pratade om bussresan mellan Oslo och Stockholm som hon gjort några dagar tidigare, och då kom jag att tänka på ett möte som jag hade på en buss för några månader sedan. Precis när bussen ska åka iväg så kommer det en gammal tant (säkert över 80!) och halvspringer.. "vänta".. "jag ramlade här utanför, så förlåt om jag är lite sen, men jag måste få åka med för jag ska hem till mina släktingar i Härnösand"... hon klev på, och satte sig bredvid mig. När vi har kommit ungefär 5 mil på resan så frågor hon mig lite försiktigt "ursäkta, men du har inte en värktablett?" Som vanligt när man åker buss så sitter man och läser och kanske lyssnar på musik och vill bara bli lämnad ifred, så jag svarade "nej, tyvärr" och satte på mig mina hörlurar igen och återvände till min bok. Kanske 5 minuter senare knackade hon mig lite lätt på armen "ursäkta, men har du inte en alvedon eller någon annan värkmedicin?" "Nej, tyvärr" svarade jag igen och skulle precis återvända till boken när hon säger.."jo du förstår, jag var så klantig och ramlade precis utanför bussstationen, och jag har så fruktansvärt ont i vänster arm. Jag tror att jag har brutit vänster arm, och jag skulle så hemskt gärna vilja ha en värktablett, och kanske lite vatten för jag är lite yr" Stackars tant! I 5 mil hade hon suttit och hållit om sina antagligen brutna arm, och jag hade ingen värktablett att ge henne. "Du kanske kan säga till busschauffören när du kliver av att jag hemsk gärna skulle vilja ha en värktablett". Det gjorde jag, och jag hoppas verkligen att det gick bra för den lilla tanten. Ett möte. På en buss.

Vi möter så många människor på en dag, men hur många kommer vi ihåg? Och hur många påverkar oss? Och hur många kommer vi att komma ihåg för alltid?

Lyssna på detta; Satyricon - Fuel for hatred

Min lediga dag.

Sov länge. Åt frukost. Låg i sängen och läste. Åt lunch. Gick till min massageterapeut (ca 40 minuters promenad). Fick massage och beskedet att "du har antagligen en inflammation i en muskel ovanför vänster skulderblad". Jippie. Läkarbesök imorgon och OM jag nu har en inflammation säger min massageterapeut att jag kan bli sjukskriven i 2 veckor. Då kan jag lova att det inte kommer att vara lycka på salongen längre. Skit också. MEN om jag inte vilar 2 veckor nu, OM jag nu har en inflammation, så kanske jag inte kan jobba mer som frisör så... inte så mycket till val där alltså. Får väl se vad läkaren säger imorgon.

"Jävla liv" (citerat från ett av dagens mottagna sms) Ja, det kan man fan säga.

Ikväll ska min morbror uppträda på Allsång på Skansen. Jag har en skitdålig tv där ljudet bara skorrar, så jag får nog mest njuta av hur dom ser ut på scenen.

Ostnäs är nog ett av dom styggaste ortsnamn jag har hört.

Lyssna på detta; Blue - If you come back

Regn. Regn när man går till jobbet. Regn när man går hem från jobbet. Jippie.

Vart fan tog sommaren vägen?

Var lycka på jobbet idag. Jag har tre kollegor, varav den ena ska gifta sig i september och idag köpte ett hus! Överlycklig kvittrade hon omkring på salongen. Kollega nr.2 förlovade sig på midsommar. Kvittrar inte så mycket, men lyckan finns ändå där. Som en aura. Som att hon helt plötsligt tycker att allt vi gör är JÄTTEROLIGT. Härligt. Kollega nr. 3 har just kommit hem från utlandet, utvilad och brun som en pepparkaka. Lycklig. Det är så skönt att vara omgiven av lycka en hel dag!
Klippte två trevliga norrmän idag, en äldre och en lite yngre, dom hade varit på semester i en vecka och hunnit med att besöka 4 länder! Det tyckte jag var bra jobbat. Själv hade jag gärna åka tillbaka till Bali. Imorgon. Där var det iallafall inte regn.

Min kusin har nu bokat sin hemresa till nästa fredag... wihoooow!! (Det första vi ska göra är att ligga i hennes soffa, beställa hem mat, kolla på dåliga filmer och dricka vin ur tetra. Detta underbart simpla nöje, men tillsammans blir det underbart)

Tycker om känslan man får i magen när man har skickat iväg ett sms som man egentligen inte vågar skicka och väntar på svar. Tiden innan man får svar är den bästa. Pirret i magen. Då är det värt att man skickade, oavsett vad svaret blir. Inväntar nu med spännning en middagsbjudning..

Lyssna på detta; Lily Allen - Fuck you

Ensam är stark, sa min hyresvärd när jag skulle flytta in.

Javisst, men det är ju så mycket trevligare att vara tillsammans.

Jag vill att min kusin ska komma hem. NU. Söndagar utan henne är som palt utan sirap eller som att lyssna på musik utan ljud. Och nu har hon inga pengar kvar på telefonen heller, när man skulle behöva hennes visdomsord som bäst. Och inte har jag kvar nyckeln till hennes lägenhet heller, så jag kan ligga i hennes soffa och låtsas att hon är där.

du behöver det här.

Lyssna på detta; Anberlin - The Unwinding cable car.